Vin I Spanien

Vin i Spanien
L. Thölén.
Spanien är ett vinland med vördnadsvärda traditioner. Det var fenicierna som först planterade druvor på den halvö som brukar kallas den iberiska. Grekerna följde efter och i tur och ordning ockuperades landet av karthager, romare och visigoter. Och alla hade det gemensamt att de vårdade sig om vinet och dess odling. Därför möter också turisten, i dagens Spanien ett land' med Europas största vinareal som produktionsmässigt sett belägger den tredje platsen i världen.
Spaniens stora vin är naturligtvis sherry. Namnet är en förvrängning av Jerez de la Frontera — Jerez vid gränsen — den lilla stad nere i sydligaste delen av landet som är medelpunkten i sherrydistriktet. Det är endast vin som framställs inom den triangel, vars spetsar utgörs av de små städerna Jerez, Sanlucar och Santa Maria, som äger rätt till beteckningen sherry. Aven om området är mycket begränsat kan de olika vintyper som framställs inom det uppvisa förvånande skiljaktigheter — från bittertorra till söta varianter, från vatten- klara till mörkt nötbruna sorter.
Framställningen av sherry skiljer sig i hög grad från all annan vinframställning, och vägen från druva till vin är lika egendomlig som ovanlig.
Sedan druvorna plockats får de torka, på stora flätade mattor av esparto- gräs, ute i det fria, vilket gör att sötman i bären intensifieras. Pressningen brukar ske på det urgamla sättet, genom trampning, och efter den första våldsamma jäsningen i karen fylls vinet på träfat och får undergå efter jäsningen utomhus. Under denna process är fatsprunden inte igensatta utan luften har fritt tillträde och på ytan i de till 4/5-delar fyllda faten bildas då den egendomliga företeelse som på spanska kallas flor, ett flera centimeter tjockt, gråaktigt svampliknande skikt av mikroorganismer. Det är just denna egendomliga företeelse som i hög grad bidrar till att utveckla de speciella smakämnen som är så karakteristiska för sherry.
Sedan vinet jäst ut — det är då ett nästan vatten- klart torrt lättvin — tillsätter man vinsprit så att alkoholhalten stiger till 18—20%. Vinet förs sedan till de katedralliknande lagringshus som kallas bodegas och får stanna där vanligen under fem år. Därefter kommer det in i det egendomliga solerasystemet.
Solera är ett för sherryviner speciellt avpassat lagringsförfarande. I alla de fat som ingår i en solera finns vin av olika årgångar. Principen är att det vin som avtappas från det äldsta fatet fylls på
med samma mängd vin från det näst äldsta, och så fortfar man, undan för undan, hela fatserien igenom. På detta sätt åstadkommer man att varje fat i soleran så småningom kommer att innehålla vin från många skilda år och många olika årgångar och vid tappningen når man fram till en kvalitet som håller sig absolut likformig och jämn genom åren. Sherry förekommer som nämnts i många olika smaktyper. Fino är en ljus, torr och mild sherry med blommig bouquet. Amontillado är inte fullt så torr som fino och har en smak som kan påminna om hasselnötter. Manzanilla är mycket torr, med en nästan bitter eftersmak medan oloroso vanligen är ett mörkt, doftande, ofta sött vin. Amoroso är en oloroso av ännu fylligare typ.

När vi söker efter de spanska lättvinerna så finner vi att de växer över praktiskt taget hela landet; från franska gränsen i norr ner till Gibraltar i söder, med odlingarna i huvudsak koncentrerade längs floddalarna.
På samma sätt som förhållandet är i Italien så har även Spanien ett utomordentligt stort antal lokala viner, som praktiskt taget är okända utanför själva produktionsorten och bland vilka man under en resa kan göra de mest fascinerande upptäckter.
De mer kända vinerna kommer emellertid alla från geografiskt begränsade områden och de är som regel uppkallade efter det distrikt där de vuxit. Rioja är utan all jämförelse det bäst kända rödvinet i Spanien. Rioja har ungefär samma ställning i Spanien som Bordeaux i Frankrike, och i Rioja- distriktet framställs för övrigt vinet efter i stort sett samma metoder, och med samma omsorg och möda, som i Frankrike. Riojavinerna får som regel tillfälle till en ordentlig mognad på fat. Även om de spanska vinerna i gemen saknar årgångsbeteckningar så har dock i Rioja ofta de högre kvaliteterna uppgift om åldern, t ex Cosecha 1959, 5to año eller någon annan uppgift som anger skördeåret.
Rioja (namnet är en sammandragning av Rio som betyder flod och Oja, som är en av Ebros sju bifloder) ligger i nordligaste delen av Ebro-dalen och omfattar hela Logroño- distriktet och delar av Burgos, Alava och Navarre — en bred, oregelbunden dal som är inbäddad mellan Sierra de  Cantabrias och Sierra Castillanas bergskedjor.
I Rioja dominerar de röda vinerna helt. De är relativt alkoholstarka, ca 12%, de har en god arom, fin bouquet, en angenäm syra och ofta aningen av sötma i eftersmaken. Aven om en mycket stor del av dem fyller behovet av vanliga ordinära viner — vinos corrientes eller vinos de pasto — så når de högsta kvaliteterna verkliga toppar och kan ofta med framgång konkurrera med många goda franska viner. Vit Rioja är utan betydelse och det vita vin som säljs som Rioja kommer huvudsakligen från La Mancha och Villa Franca.
Spaniens största vindistrikt är La Mancha —
Don Quixotes hemland — den högplatå söder om Madrid som svarar för inte mindre än en fjärdedel av hela den spanska lättvins- produktionen. Huvudparten av La Manchavi- nerna är vita men även en del rött — bl a Valdepeñas — framställs. En stor del av produktionen destilleras till brandy, som bl a kommer till användning vid sherrytillverkningen.
Nämnas bör även Valenciaområdet, dit hör även Alicante, som har en stor produktion av billigt, lätt vin.
Tarragona är centrum för en omfattande vinhandel och går man vidare söderut kommer man till Priorato som framställer både röda och vita viner med osedvanligt hög alkoholhalt. Alldeles i närheten ligger även Villa Franca del Panadés vars vita viner kan vara verkligt njutbara. Även om sherry naturligtvis är Spaniens absolut dominerande starkvin så finns dock även ett par
andra sorter. Malaga, det söta, mörka, starka vinet hade åtminstone i äldre tider ett visst anseende — i dag är det dock ett tämligen ordinärt vin. Den högsta kvaliteten brukar gå under beteckningen Lagrima. Ett annat spanskt starkvin är Tarragona.
När det gäller mousserande viner har Spanien en mycket stor produktion. Det speciella »mousserande» distriktet är Katalonien i nordöstra delen av landet och en stor del av den spanska »champagnen» — Xampan — är mycket bra. Den är som
regel gjord efter champagnemetoden. De spanska mousserande vinerna är sällan helt torra och bland de bästa märks Codorniu, Perelada och Frexenet.

Vinspanska
Här är några av de termer, uttryck och beteckningar som man kan finna på de spanska etiketterna och vinlistorna:
Blanco Vitt
Bodega Källare för lagring av vin
Claret Ljusrött vin, eller mörk rosé
Consejo regulador Kontrollorganisation för främjande av vinodlingen
Cosecha Skörd, årgång
Criado y embotellado por.. Odlat och buteljerat av . . Embotellado eller Engarrafado de origen Tappat på egendomen ifråga
Espemuso Mousserande
5 Año (eller 5 años) Buteljerat efter fem års lagring på fat
Reserva Moget kvalitetsvin
Rosado Rosé
Seco Torrt
Tinto Rött
Vino de mesa (eller pasto) Bordsvin
Vino corriente Öppet vin, vanligen ej buteljerat

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License